En fråga helst lämnad obesvarad!

,
En fråga helst lämnad obesvarad!

Läskunnigheten i Sverige har spelat en viktig roll för landets utveckling. Redan för 150 år sedan förstod man värdet av läskunnighet – en förmåga som kanske är ännu viktigare idag. Många satsningar på att få bukt med sviktande resultat har initierats, men ännu inte realiserats fullt ut.

Vad händer när man inte kan läsa, när vi i lever i ett kunskapssamhälle där läsfärdighet är basal för att kunna fungera som samhällsmedborgare? När man har en begränsad möjlighet att delta i det demokratiska samhällslivet, eftersom man inte kan ta del av all information, och är oförmögen att göra sig förstådd och hävda sin mening?

En annan viktig aspekt, som sällan diskuteras, är läskunnighetens ekonomiska värde. År 2009 gjorde man i Kanada studier som visar att investeringar gjorda för att höja läskunnigheten gav en produktionsökning som motsvarade de flesta investerares våta dröm. Genom att höja arbetskraftens läskunnighet kunde man se en fördubblad och ibland nästan tredubblad avkastning.

I Sverige har de flesta medborgare länge kunnat läsa. Detta tack vare kyrkans husförhör, där det ingick i prästens arbete att se till att samtliga församlingsmedlemmar kunde sin katekes. När husförhören upphörde i mitten på 1800-talet tog folkskolan vid så att läskunnigheten vidmakthölls. Det finns därför anledning att tro att den utbredda läskunnigheten var en viktig faktor i uppbyggandet av folkhemmet och Sverige som betydande industrination.

Läskunnighet är en förutsättning för studieframgångar och en viktig del av den språkliga förmågan. ”Det dunklet sagda är det dunkelt tänkta” sa Esaias Tegner redan 1820 och den inom pedagogiken välkände psykologen Lev Vygotskijs forskning pekar på sambandet mellan språk och tanke. Har du inte tillräckligt stort ordförråd påverkar det din tankeförmåga.

Bristande läsförståelse är en fara för samhället, konstaterade Litteraturutredningen i sitt slutbetänkande ”Läsandets kultur” som kom 2012. Man såg stora skillnader mellan befolkningsgrupper och en försämrad läsförståelse bland unga. Deras slutsats var att åtgärder måste sättas in för att stärka läsfärdigheten och öka motivationen att läsa hos barn och unga så att man tidigt grundlägger goda läsvanor.

Läsdelegationen, en regeringssatsning som ska främja ökat läsande och ge barn och ungdomar ”likvärdiga förutsättningar för en fullgod läsförmåga och lustfyllda läsupplevelser” är ett exempel på sådana åtgärder. Arbetet kommer att pågå fram till juni nästa år och uppdraget innebär de skall utreda och ge förslag på strukturella förändringar som kan permanentas och leva vidare även efter att de avslutat sitt arbete.

KATTI HOFLIN, SOM leder läsdelegationen, tar emot på sitt arbetsrum i Stockholms stadsbibliotek.
– Det är egentligen rätt dystert att vi behöver en läsdelegation, säger Katti Hoflin och fortsätter:
– Men när man vet att cirka tjugo procent av de elever som lämnar grundskolan saknar tillräcklig läsförståelse så inser man att det behövs alla möjliga insatser.

 

Att vara en läsande människa och göra läsandet till en livslång vän är att ha ett rikare liv.” 

Katti Hoflin, ordförande för Regeringens satsning Läsdelegationen

 

För att bli en skicklig läsare måste den fonetiska avkodningen automatiseras och precis som inom alla andra områden ger övning färdighet. Man kan jämföra det med att lära sig gå från de första stapplande stegen till en gång som sker utan att vi behöver tänka på varje steg. Katti Hoflin är helt övertygad om att det inte hjälper att säga ”läs lite mer” när någon har svårt med läsningen. Istället gäller det att utgå från det enskilda barnet och att hitta vad just det är intresserat av. På så sätt tror hon att man kan locka fram lust och motivation, som är de viktigaste drivkrafterna, för att bli en duktig läsare.

– Att vara en läsande människa och göra läsandet till en livslång vän är att ha ett rikare liv. Man berikar sin egen föreställningsvärld och utvecklar sin fantasi och samtidigt kan litteraturen vara en tröst i jobbiga situationer och det är så härligt när man ser att rätt barn har hittat rätt bok säger hon.
PISA ÄR EN återkommande internationell studie som mäter 15-åringarnas kunskaper inom matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Sverige har uppvisat en trendmässig försvagning sedan 1990-talet. När svenska elever vid 2012 års undersökning presterade under medelvärdet blev skolfrågan åter ett hett politiskt debattämne som ledde till en rad reformer, däribland kravet att alla elever skall ha tillgång till ett skolbibliotek. Vid den senaste undersökningen 2015 ser man dock ett trendbrott. Svenska elever presterar nu relativt med övriga OECD-länder på en genomsnittlig nivå. Det som inte är lika positivt är när man jämför likvärdighetsindikatorerna, där Sverige låg i topp när mätningarna startade och idag hamnar på en genomsnittlig OECD-nivå. Skolverket skriver på sin hemsida att man i den senaste PISA-undersökningen ser tecken på att skolan blivit sämre på att kompensera för elevens sociala bakgrund. Det är en oroande utveckling som våra politiker behöver ta på allvar.

 

Katti Hoflin tror att mycket är vunnet om man lyckas skapa rutiner som löper som en röd tråd från BVC och upp genom hela skolsystemet. För att öka läsandet hos barn är det viktigt att fånga upp dem så tidigt som möjligt, både när det gäller barn som kommer från bokfattiga miljöer och barn som har svårt med läsningen. Att skolbibliotek fyller en viktig funktion är något som man redan kunnat konstatera i Läsdelegationen. Men tillgången till ett fungerande skolbibliotek varierar högst väsentligt över landet, trots att skolan skall säkerställa en likvärdig tillgång och har ett kompensatoriskt uppdrag.

 

– Skolbiblioteken kan ha en utjämnande roll. Idag blir det ingen riktig konsekvens om man underlåter att ha ett skolbibliotek och trots att jag egentligen inte gillar det måste man kunna dra åt tumskruvarna och ställa hårdare krav. Man kan ju inte hålla på och främja i all oändlighet, säger hon.

JAG TRÄFFAR ANETTE Holmström i sitt arbete som undervisningsråd på Skolverket med ansvar för skolbibliotek, informationssökning och källkritik.
– Att många skolor saknar bibliotek beror på ekonomi och till viss del på att rektorerna inte har klart för sig skolbibliotekets pedagogiska potential. Det går att hitta bra exempel, men ingen forskning som pekar direkt på skolbiblioteken, säger hon.

 

 

 

 

 

 

Annette Holmström undervisningsråd på Skolverket, anser båda att skolbiblioteken har en viktig roll.

Hon menar att det är samarbetet mellan bibliotekarie och lärare som gör skillnad. När samverkan fungerar ser man att skolbibliotekarien spelar en avgörande roll när det gäller att stimulera läsning och det kan vara livsavgörande att ge rätt bok till rätt elev.

Hon påtalar också vikten av en drivande rektor och menar att de nya reviderade läroplanerna, som träder i kraft juli 2018, med dess kraftfullare skrivning att skolbibliotekets verksamhet skall vara en del i undervisningen för att stärka elevernas språkliga förmåga och digitala kompetens, kan verka pådrivande.

OCH KANSKE KAN satsningar som läsdelegationen, fler skolbibliotek eller en reviderad läroplan föra läsfärdigheten tillbaka på den nivå som behövs för att säkerställa att alla ges en möjlighet att fungera som samhällsmedborgare. För vad händer om vi fortsätter att låta klyftan växa? Förhoppningsvis är det ett svar vi aldrig behöver känna till.
Ann -Britt Dahl 

 

Färdigheter

Upplagt på

2017-05-29