Välj en sida

Vara vänner-får gabrielHandling

Klassen ska sätta upp en pjäs och Gabriels högsta önskan är att få spela prinsessa. En självklarhet, eller en önskan som väcker reaktioner?

När det är dags att rollbesätta klassens årliga pjäs löper allt på precis som vanligt. Pojkarna vill vara läskiga troll och soldater och flickorna vill spela älvor och prinsessor. Men inte Gabriel. Glatt räcker han upp handen när läraren frågar vilka som är intresserade av att spela prinsessa. Denna iver dämpas snart när klasskompisar fäller retsamma kommentarer och läraren viftar bort hans önskemål.

Många känslor börjar bubbla i kroppen på Gabriel. Frustrerad, ledsen och besviken låter han sin ilska gå ut över den uppbyggda teaterscenen. När läraren kommer in i rummet är Gabriel i full färd med att riva sönder rekvisita och slita sönder scenen. När Gabriel upptäcker sin lärare rusar han ut i skogen utan att säga ett ord till någon.

Ett tråkigt slut för alla inblandade, men just som eftertexterna rullar pausas filmen och hela berättelsen snabbspolas bakåt. Historien startar om i klassrummet, och denna gång låter läraren Gabriel bli prinsessa och klassen kunde i stället ha ett intressant samtal om likheter, olikheter, roller och förväntningar.

Genom att visa två möjliga händelseförlopp förtydligas allas vår möjlighet att påverka och påverkas. Olika beslut, små som stora, har betydelse.

 

Förslag på fortsatt arbete
Pausa gärna filmen när eftertexten börjar rulla. Alla filmer i serien ”Vara vänner” avslutas först med ett olyckligt slut, där ni har möjlighet att diskutera hur berättelsen hade kunnat sluta annorlunda.  Detta blir en naturlig paus där ni kan samtala med varandra. Följande frågor lyfte jag fram i min klass:

  • Hur kan vi ge berättelsen ett bättre slut?
  • Vad tänker ni om Gabriel?
  • Vad skulle Amilia kunnat göra annorlunda?
  • Vilken roll har barnens lärare?
  • På vilket sätt är det modigt att vara annorlunda?

När barnen i min klass kommit fram till några alternativa och lyckligare slut tittade vi på sista delen av filmen. Nu blev alla karaktärer i berättelsen modigare och snällare mot varandra. Nya funderingar väcktes hos barnen i min klass som avslutade med att berätta hur de ser på könsroller. Jag inledde diskussionen med att berätta om en pojke som var min klasskamrat i lågstadiet. Pojken ville gärna vara lucia på skolan, men fick inte det p.g.a att han var pojke. Min berättelse avbröts ganska omgående av barnens intresse av att dela med sig av hur de känner kring ämnet. Här nedan har jag samlat några citat från diskussionen. Kanske kan du som pedagog inleda med dessa, för att få igång en diskussion, i din klass.

”När jag var mindre brukade jag leka med min systers barbiedockor. Och det var faktiskt rätt roligt.” Pojke, 9 år

”Jag har också lekt med Barbie. Inte så mycket nu, men förr. Jag har lekt med Petshops också. Det kan vara ganska roligt.” Pojke 9 år

”Jag bryr mig inte om att mamma tycker att jag ser ut som en kille med svarta jeans och kort hår. Jag gillar verkligen inte klänningar!” Flicka 10 år

”Mina föräldrar undrar varför jag alltid kommer hem med leriga överdragsbyxor. Dom tycker att jag borde leka mer flickiga lekar…” Flicka 10 år

”Jag tycker om rosa kläder, men det känns som att någon kan reta mig om jag har på mig det.” Pojke 9 år

 

Koppling till läroplanen

Skolans värdegrund och uppdrag

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Undervisningen i de samhällsorienterande ämnena ska behandla följande centrala innehåll, årskurs 1–3:

• Livsfrågor med betydelse för eleven, till exempel gott och ont, rätt och orätt, kamratskap, könsroller, jämställdhet och relationer.